Idag fick jag den frågan utav min mattelärare! Matteläraren undrade varför jag kommer på proven? Är inte det självklart? Jag har alltid varit en sån som går på proven oavsett om jag är sjuk, inte om jag har magsjuka eller inte kan kliva upp ur sängen. Då stannar jag faktiskt hemma, men om jag har feber pallra jag mig iväg och gör bort provet, eftersom jag vill inte få en hög bredvid mig. Varför inte istället bli glad att man kommer på proven och gör dem? Det var faktiskt en liten onödig fråga ifrån min sida tycker jag.

Iallafall så har vi fysik nu, men jag gick hem eftersom vi har ett svenskaprov imorgon som jag inte har pluggat ett skit till. Eftersom vi har haft ett matteprov idag som jag har lagt fokusen på. Så nu idag och ikväll blir det till att plugga svenska. Får se helt enkelt hur det går, om det går dåligt vet jag varför. Eftersom jag har inte haft tid till att plugga, men om det går bra blir jag glad.

Fan vad jag är en skolkis nu sista veckan, men så går det då lärarna planerar dumt. Och då man sätter en tid att man slutar 17.00 på en tisdag. Jag måste ha mer tid än bara några få timmar. Jag behöver mer än en halvdag. Om man ska lära in sig vad som står av varje sak osv. Inte bara några få timmar. Jag behöver tid helt enkelt. :)

Fick också höra att jag borde växa upp för att jag skolkade idag? Jag menar, det är mitt val hur jag vill att proven ska gå? Inte hur mogen/omogen man är pga att man skolkar? Och om proven går skit ändå så gör det helt enkelt det. Punkt.

Trackback-URL för detta inlägg: